Hur är det nu med löpning på asfalt med hund. Är det en big no no. Eller kan man springa på asfalt med hunden?
Man hör då och då om hundar som har sprungit sönder sina tassar för att de har sprungit på asfalt. Hur stor är egentligen risken?
Vi springer och cyklar mycket på asfalt. Med förra hunden så cyklade jag 15 kilometer två till tre gånger i veckan, aldrig några problem med tassarna. Med Euro som vi har nu så har jag sprungit 7 kilometer 3 gånger i veckan, större delen på asfalt.
Men om jag kan springa så mycket på asfalt med hundarna varför skadas då en del hundar. I grund och botten tror jag att det handlar om vad hunden är van vid för miljö. Vi bor rätt så centralt i Jönköping, nästan alla promenader sker på asfalt. Så hunden anpassar sina tassar från början vid en rätt slitsam miljö.
När det är dags att börja springa med hunden så startar vi lugnt med att springa 1 kilometer. Vi springer den sträckan några gånger i veckan för att efter ett par veckor öka sträckan succesivt. Det är inte bara för tassarnas skull utan även för att hunden ska ha en chans att bygga upp konditionen utan att skada sig.
Det är samma sak med oss människor när vi börjar springa. Första gångerna är det jättejobbigt men vi startar kanske med att varva gå och springa någon kilometer. För att sedan minska sträckan vi går och till slut klarar vi av att springa hela sträckan. Först då börjar vi utöka sträckan sakta.
Om vi ökar sträckan som vi springer för fort så kommer skadorna, samma sak för hunden.
Så ja jag anser att man kan springa med hunden på asfalt men att man ska ta det lugnt och hela tiden har koll på tassarna. När jag ser att tassarna börjar bli slitna, trampdynorna blir nästan helt släta, då tar vi det lugnt några dagara och springer mer i skogen istället.
Vad är er erfarenhet?